Anders Johansson

Ur boken "Allmogeurmakeriet":
Johansson, Anders, f. 1799. Allmogeurmakare, som enligt traditionen skulle ha bott på gården Näs i Båraryds sn i Västbo härad. Han är emellertid ej återfunnen i sock­nens hfl:r. Av stilen på hans klockfodral kan man dock sluta till att han levde i början av 1800-talet. Enligt en ännu levande tradition skulle han ha blivit mördad i Mossebo sn i Kinds härad av sin egen dräng. Drängen skulle ha blivit dömd och avrättad på tinget i Svenljunga sn i Mark (den sista avrättningen därstädes). — Att han ej återfunnits i Båraryds hfl beror på att han var alldeles nyinflyttad dit och ej hunnit bli kyrkobokskriven där. Han var nyinflyttad dit från Mossebo sn i Kinds härad.
Protokoll från rättegångshandlingarna i Kinds häradsrätt i Svenljunga har genomforskats av redaktör Rune Gedda, som i en serie tidningsartiklar i Borås tidning år 1944 har skildrat rättegången. Rånmordet på klockmakaren Anders Johansson i Näs i Båraryds sn skedde natten till den 14 okt. 1850 på Bålsjö skog i Mossebo sn genom ett skott i huvudet, avlossat av hans egen dräng Erik Johansson. Klockmakaren (han kallas så hela tiden) hade tills för kort tid sedan bott i en stuga, belägen blott ett par bösshåll från gården Ylen (inget officiellt namn men enl. ortnamnskommitteen ett brukligt binamn på en av gårdarna Grälebo) i Mossebo sn. Klockmakarens son Josef Andersson i Näs upplyste om att fadern var född 1799, att han efterlämnade hustrun Johanna Johansdotter och att han hade varit gift en gång förut och hade 2 barn i vardera giftet. Liket hade d. 22 okt. hittats i skogsmarken nära den lilla Bålsjön och obducerades i Grönhulls gästgivaregård nära Smålandsgränsen av provincialläkaren Heinrici. För missgärningen misstänkte man genast den 20-årige drängen Erik Johansson, som tidigare innan han kom till Näs hade tjänat på gården Ylen. Man misstänkte även denne drängs gode vän, drängen Erik Johan Josefsson, 28 år gammal, som tjänade på en annan gård i Grälebo. Dessa båda hade under den senare tiden varit mycket tillsammans och var båda illa anskrivna och misstänkta för stöld m. m. Erik Johansson skyllde till en början helt ifrån sig och påstod, att det var kamraten som gjort ogärningen. Men snart nog föll han till föga och erkände mordet, medan Erik Johan Josefsson enständigt nekade till allt deltagande. Erik Johansson blev till slut dömd att genom halshuggning mista livet, och Erik Johan Josefsson blev helt frikänd. Domen fastställdes av hovrätten 27/11 1851 och av Kungl. Maj:t 1/6 1853. Avrättningen skedde i Svenljunga 26/8 1853.
Ser man på förspelet till mordet, framgår det tydligt att såväl klockmakaren Anders Johansson som de båda drängarna hade planlagt mer eller mindre oärliga åtgärder för att komma över pengar på ett lättvindigt sätt. Det framgår även, att urmakaren var otroligt lättlurad. Det skulle enligt vad Erik Johansson berättade ha skett ett postrån någonstans i Marks härad, varvid en person där skulle ha rövat till sig c:a 44 000 Rd. Denne person skulle ha varit villig att överlåta dessa pengar mot en betydligt lägre summa (c:a 500 Rd) i ärliga pengar. Historien låter egendomlig och var säkerligen ett fantasifoster av de båda drängarna. Men klockmakaren föll genast i den utlagda snaran. Han lånade 2 000 Rd, och så begav han och drängen sig iväg åt Svenljunga till, där de skulle möta Markhäradsbon. Komna mitt för gården Bålsjö föreslog drängen, att de skulle låna en häst i denna gård, och så begav de sig däråt genom skogen. Intet ont anande gick klockmakaren med, och den hemska gärningen blev nu utförd.