MINNEN FRAN VAPENSMEDERS, PISTOL- OCH STOCKMAKARES SKRÅ I JÖNKÖPING OCH HUSKVARNA
Av landsantikvarien Egil Lönnberg
I samband med den lilla vapenhistoriska utställning, varmed Norra Smålands fornminnesförening bidrog till Huskvarnautställningen i somras, utställdes också en del av
de minnen, som till våra dagar bevarats från de gamla skråämbetena under factoriet.
Utställningen är nu ett minne blott. De inlånade samlingarna äro åter på sina ursprungsorter, och det kan kanske därför vara av ett visst intresse att uppfriska minnet av den del av utställningen, som mest av allt berör vår stad, nämligen den skråhistoriska.
Jönköpings factori, ur vilket Huskvarna vapenfabrik senare utvecklats, grundlades den 15 febr. 1620 genom ett kungl. brev, enligt vilket vapensmederna i Småland och Västergötland ålades inflytta till Jönköping och där bosätta sig. De smeder, som icke ville detta, måste upphöra med vapensmidet och helt återgå till brukandet av sina gårdar. Tidigare hade nämligen vapensmidet utövats mer eller mindre som binäring ute i bygderna vid sidan av jordbruket. Här inne i staden bereddes bostäder åt smederna vid den gata, som än i dag bär namnet Smedjegatan, men smederna fingo ej del i stadens jord och voro ej heller tvungna att betala borgerliga utskylder. Jord fingo de senare, då kronan tillbytte sig gården Torp, som uppdelades och utdelades till smederna i olika brukningslotter. Enligt en uppgift från 1623 av factorn Göran Silvestersson funnos då i
trakten 2 plåtslagare (harnesksmeder) , 23 rörsmeder och 1 trumbemakare vilka alltså voro de första, som borde inflytta till staden. Det gick emellertid icke så lätt för myndigheterna att få smederna att övergiva sina gårdar. En av orsakerna härtill var svårigheten att försörja sig inom staden. Smederna, som flyttat in, synes ofta ha blivit utfattiga, och factorn klagar bittert över att de rymma från hem och arbete för att bliva knektar eller söka sig annan försörjning. Så småningom blevo förhållandena bättre. Smederna fingo skydd och ytterligare privilegier genom en rad kungliga förordningar och brev. År 1634 funnos i Jönköping 10 mästare under factoriet, nämligen 4 harneskmakare och 6 smeder. 1639 hade antalet ökats till 15, nämligen 6 plåtslagare (harnesksmeder), 6 pistolsmeder, 2 muskötbeslagare och 1 stockmakare. I staden funnos förutom dessa kronans arbetare även andra smeder, såsom klensmeder, knivsmeder m. fl., vilka hörde till borgerskapet.
De privilegier, som smederna åtnjötinom staden tillskillnad från borgerskapet, orsakade avundsjuka och ständiga tvistigheter, och troligt är nog, att smederna utnyttjade sin särställning för egen vinning. Landshövdingen och övriga konungens befallningsmän höllo i regel smederna om ryggen. Ur dessa stridigheter framträdde önskemålet att få en fastare organisation för alla hantverkarna.
Det äldsta skråämbetet, som inom sig upptager vapensmederna, är smedämbetet, vilket daterar sig från 1643.
Smedämbetet här i staden grundlades och organiserades efter förebild från smedernas skrå i Stockholm, dit en av jönköpingshantverkarna sändes för att se och lära skråorganisationen. Skråordningen stadfästes av Kungl. Maj:t. Vid rådhusrättens sammankomst den 19 juni 1643 utsågos ålderman och bisittare inom ämbetet, och den 22 juli samma år höll ämbetet sin första sammankomst. År 1662 erhöll ämbetet av kommerskollegium ytterligare bekräftelse på sitt skrå.
Ämbetets första år känna vi väl, tack vare att en del av de äldre handlingarna äro bevarade, bland annat tänkeboken. Denna utomordentligt intressanta bok är en sannskyldig källa för den, som vill veta något om Jönköpings kulturhistoria under 1600-talets mitt. Boken är mycket väl bevarad, bunden i samtida skinnband och till största delen fylld av den vackert präntade skrift, som kännetecknar stadens notarie Jonas Jonae.
Tänkeboken omfattar åren 1643-1657. Sammanträdena antecknas såsom gillestuga Åldermannen presiderar jämte 7 bisittare, representanter för olika yrken inom skrået. Ämbetet omfattade enligt tänkeboken följande yrken: beredare, bössmakare, hammarsmed, hovslagare (hovsmed), klensmed, knivsmed, muskötmakare, nagelsmed (spiksmed) , pipsmed vid borrbruket, pistolmakare eller pistolsmed., pipvällare, plåtslagare (harneskmakare) , smed, sporrsmed, stockmakare, svärdfejare och urmakare.*) Under ämbetet hörde också mästare i Eksjö och Gränna.
Ämbetets var tvekluvet, i det en del av mästarna tillhörde borgerskapet och en del factorifolket. De ovan omtalade tvistigheterna dem emellan omnämnas också gång på gång i tänkeboken.
Tänkeboken är så pass intressant och värdefull ur alla synpunkter, att en ordagrann publicering av densamma väl torde vara på sin plats. Vi få hoppas, att Mäster Gudmunds Gille föranstaltar om en sådan.
Om de inre förhållandena inom ämbetet talar såväl tänkeboken som andra bevarade handlingar. Inom ämbetet kunna vi följa hantverkaren på hans väg från- lärling till mästare, huru han inskrives i läran efter att ha företett prästbetyg om äkta börd, huru han utskrives som gesäll efter fullgjorda prov, upptages i gesällskapet under vissa ceremonier, prov och avgifter, huru han senare skrives ut och försedd med gesällbrev, pass m. m. på fickan och gesällstav i handen ger sig ut på vandringar inom landet eller i främmande länder, huru han sedan åter kommer hem, anhåller om mästarprov och slutligen som välförståndig mästare upptages i ämbetet. Också med brödragillena i utlandet står ämbetet i förbindelse.
När det nya borrverket vid Huskvarna år 1689 på initiativ av landshövdingen Erik Dahlberg hade inrättats, utfärdades nya förordningar rörande factoriarbetarna av Carl XI. En hel del av arbetarna flyttade över till Huskvarna med både hus och verkstäder, och det gamla hederliga smedämbetet sprängdes.
Här i staden stannade endast de factoriarbetare kvar, som sysselsatte sig med vapnens sammansättning och slutgiltiga utformning, alltså låssmeder, stockmakare, pistol- och muskötmakare m. fl. De av kronan beställda vapnen skulle i regel levereras på Jönköpings slott, varför deras sammansättning också lämpligen utfördes här i staden. Till Huskvarna flyttade borrare, beredare, pipvällare m. fl.
I Jönköping sammanslöto sig pistolmakarna m. fl. till pistolmakare-gesällskapet. Stockmakarna och lådmakarna förenade sig med snickarna till stockmakareämbetet och gesällerna till stockmakare-gesällskapet. Denna uppdelning och de nya ämbetenas bildande torde ha ägt rum omkring 1694. Arbetarna i Huskvarna hörde emellertid fortfarande under respektive ämbeten i Jönköping. Först långt senare på 1800-talets början flyttade ämbetena helt och hållet över till Huskvarna.
De borgerliga smederna i Jönköping sammanslöt sig i ett eget ämbete: klensmedernas.
Från 1700-talets början till 1800-talets senare hälvt finnas nästan fullständiga serier av ämbetenas och gesällskapens protokoll och räkenskaper, varför deras inre historia är lätt att följa.
Ämbetena sammanträdde vanligen två gånger årligen:
en gång på våren i maj eller juni och en gång på hösten, i regel i oktober månad. Mycket ofta övervars sammanträdet av factorn, sedermera överdirektören över factoriet.
Jönköpings gevärsfactori hade år 1695 kommit i släkten Ehrenpreuss vård. 1715 överläts hela dispositionsrätten på factorn Joachim Ehrenpreuss, som samma år utnämnts till en slags överinspektör över alla rikets factorier. Samtidigt utfärdades kungl, förordningar rörande factorifolket, varigenom detta dels blev befriatfrån knekte- och båtsmanshåll m. fl. pålagor, men dels också knöts till factoriet med synnerligen hårda band. Man kan nästan säga, att factorihantverkarna blevo livegna, ty de förbjödos taga annan tjänst och att utföra annat eller eget arbete utan factorns tillstånd. Även lönerna kunde factorn reglera efter eget behag.
Krigsåren under Karl XII: s tid medförde oerhörda beställningar vid factoriet, och 10,000-tals musköter, karbiner, pistoler och pikar tillverkades då i verkstäderna här. Beställningarna upphörde genast efter konungens död, och det blev en brydsam tid för factorifolket, då Ehrenpreuss bland annat sökte göra sig själv skadeslös genom att sänka arbetarnas löner. Arbetarna klagade hos krigscollegium men fingo ej rätt. För alla sina oberättigade klagomål blevo de i stället ådömda offentlig avbön i landshövdingens närvaro. Dessutom dömdes sammanlagt 25 mästare till en veckas fängelse på vatten och bröd. Upproret var kvävt för denna gång, men missnöjet kvarlevde, och 1759-1761 kulminerade det i den episod, som kallats Sveriges första strejk. Här fingo smederna sin efterlängtade uppgörelse med factorn, friden återställdes, och arbetsförhållandena förbättrades.
Under frihetstiden upptogs tillverkningen av enklare och finare privatvapen för jaktbruk m. m. för att utfylla de knappa kronobeställningarna. Hela 1700-talet igenom fortgår denna ofta högklassiga tillverkning. I museerna kan man nu beundra de berömda vapensmeders konst, vilkas namn man samtidigt återfinner på ganska blygsamma ställen i protokollsböckerna. Helt visst lärde sig flera av mästarna det konstmässiga i hantverket under gesällvandringarna ute på kontinenten.
Under 1700-talets första år var på grund av de stora vapenleveranserna till kronan antalet mästare inom ämbetet mycket stort. Enligt pistolsmedernas protokoll 1717 hörde 82 mästare till ämbetet. Samma år inskrevo 11 mästare lika många gossar i lära, och 13 mästare utskrevo utlärda gesäller. Ar 1781 funnos 52 mästare inom ämbetet, 8 gesäller fingo tillstånd att göra mästarprov, 3 gesäller blevo upptagna såsom mästare, 5 lärgossar fingo tillstånd att avlägga gesällprov, och 3 gossar inskrevos i lära.
Ur protokollet från sammanträdet den 2 maj 1745 kunna vi anteckna följande: Sammanträdet övervars av överdirektör Fredrik Ehrenpreuss. Ålderman var Mäster Jon Engwald, bisittare voro Mr. Rundberg, Swen Åberg, Johan Rosengren och Anders Wettergren. Först upptogos kvartalsavgifterna till lådan: 8 öre silvermynt för varje mästare. Detta året äro omkring 96 mästare antecknade, därav dock några, som under året avlidit, och några, som avflyttat. Därefter framträdde 12 gesäller med anhållan att få göra mästarprov, vilket beviljades. Provet utgjordes av 1 par pistoler, 1 hagelbössa eller liknande vapen, vilka alla skulle förfärdigas under kontroll av två namngivna mästare inom ämbetet. 13 utlärda gesäller utskrevos, och 9 lärgossar inskrevos i läran.
De avgifter, som inflöto till lådan i form av inskrivnings-och kvartalsavgifter m. m., utdelades dels som understöd åt fattiga, sjuka och nödlidande mästare och änkor, dels gick en icke så ringa del åt till förtäring under sammanträdena. En del av medlen torde även ha använts för inköp och underhåll av ämbetets inventarier. I den kortfattade beskrivning över ämbetenas bevarade inventarier och handlingar, som här nedan följer, får man en ganska god bild av detta ämbetets gemensamma lösöre, De äldsta minnena utgöras av tvenne skrålådor, vilka enligt uppgift en gång tillhört
pistol- och låsmakarna i Huskvarna. De äro från 1600-talets mitt, och med all sannolikhet se vi här de första skrålådor, som smedämbetet och
gesällskapet skaffade sig efter
instiftandet 1643. När det gamla smedämbetet upplöstes, torde väl dessa kistor följt med pistolmakarna och använts av dem som resp. skrå- och gesällåda. Trots de svåra tiderna under 1700-talet tycks emellertid hantverkarna haft god råd att skaffa sig nya inventarier: välkommor, bägare av tenn och silver, ölkannor och andra kärl, som användes vid de festliga sammankomsterna, stamma nästan alla från 1700-talet. Ämbetena ägde dessutom en del mera kontorsmässiga inventarier, t. ex. bläckhorn, sanddosor, sparbössor och ordförandeklubbor, som också ge oss en liten inblick i det höglofliga Embetets förhandlingar och ceremonier. Av dessa inventarier äro endast stockmakarnas bevarade. Allt som allt är det en ytterst ringa del av alla ämbetenas inventarier, som räddats till våra dagar. En del finnas nu i Nordiska Museet, dit de kommit på olika vägar, en del ha vi glädjen att se i länsmuseet i Jönköping.
En inventering från 1831 öfwer de waror som tillhör Lofliga Pistolmakare Embetet i Jönköping, och hwilka äro förwarade å Herberget Därest Mästerskapet hafva sitt sammanträde" talar om följande saker:
1. 1 järnbeslagen koffert m. 3 lås,
2. 1 järnbeslagen kista med 2 lås,
3. 1 större förgylld silverbägare, vägande 32 3/4 lod,
4. 1 mindre förgylld silverbägare, vägande 16 3/8 lod,
5. 2 ännu mindre dito, vägande omkring en junifru,
6. 1 kopparkanna med fast Bröst och löst Lock rymmande 4 kannor,
7. 2 kopparfat som gagnas till Tobaks uppläggning
8. 1 träklubba med silverbeslag och inskription.
9. 1 kopparsparbössa,
10. 1 sigill av mässing ingraverad Pistolmakarevapen
11. 2 skinnpungar,
12. Bläck-sand-dosa,
13. Trälinjal,
14. 7 st. böcker innehållande räkenskaper m. m.,
15. En mängd lösa handlingar,
16. 2 gamla svarta bårkläden i förvar.
1841 tillkom ytterligare 2 silvervägare, vilka dock ägas uteslutande av låssmederna.
På liknande sätt torde väl stockmakareämbetets inventarielista sett ut. Med all sannolikhet kunna vi väl återfinna de ovan omtalade båda lådorna, kopparkannan, handlingarna m. m. i vår förteckning här nedan. Allt annat är borta.
1800-talet är en upplösningens tid för de gamla skråämbetena. De omvandlas på 1850-talet till hantverksföreningar
eller societeter. Skråkassorna bli pensions- eller fattigkassor o. s. v. År 1873 upplösas både pistolmakare- och stockmakareföreningarna. Den 5 juli detta år sammanträda stockmakarna och dela upp hela sin kassa, 417 kronor och 75 öre, på de 18 kvarvarande mästarna och 5 änkor. Pistolsmedsföreningen sålde den 16 juli 1870 alla sina tillhörigheter på auktion. Hovrättsrådet Björkman köpte gesällernas välkomma för 300 riksdaler, Plåtslagare Brandt köpte 5 tennskålar, källarmästare Lundberg köpte 14 st. silverskyltar, 2 silverbägare, 1 dryckeskanna och 4 tobaksfat av koppar, och en herr Gabrielsson köpte 1 större och 3 mindre silverbägare m. m. Hela auktionen inbragte 575 riksdaler och 83 öre. På en tidigare auktion såldes de två lådorna, 1 koffert, 2 fattigbössor, 1 tennkanna, 1 gesällstav, 1 kopparkanna, 4 skinnpungar, 3 klubbor m. m. till olika mästare inom det gamla ämbetet.
Stockmakarna voro tydligen mera aktsamma om sina tillhörigheter, ty de flesta av dessa, som nedan äro antecknade i länsmuseets ägo, (inventarium 1666--1741) skänktes 1902 till museet av de kvarlevande stockmakarna i Huskvarna Per och Valfrid Hagström, Carl Oxelqvist, V. Björkman, P. Nyqvist, J. Engstrand, N. Oxelqvist, P. A. Svensson och Victor Lönnegren.

I. Smedämbetets samt pistol- och låsmakareämbetets skråminnen.

1. Låda, enligt uppgift från Pistol- och låsmakareämbetet i Huskvarna. Den är av ek, med rikt utsirade, genombrutna och punsade beslag av järn med spår av ursprunglig förtenning. Låses med 2 lås och 1 hänglås. En gavel skjutbar, döljande en lönnlåda i bottnen. Längd 46,5 cm., bredd 31,5 cm. och höjd 32,5 cm. Troligen är detta smedämbetets första låda från omkring 1643.
(Nordiska Museet 19,326.) Fig. 2.
2. Låda, enligt uppgift från Pistol- och låsmakaregesällskapet i Huskvarna. Den är av ek, med beslag av järn, enklare utsirade än föregående. Låses med 2 lås. I bottnen en lönnlåda med 3 fack. Längd 45,5 cm., bredd och höjd 30,5 cm. Troligen är detta smedgesällernas första låda från omkring 1643.
(Nordiska Museet 19,327.) Fig. 3.
3. Härbärgeskylt: Här är Kungl. (Maj)ts Pistol och Bössmakare Gesellers Härb(erg). 1696. I Nyman LådGesell". Av järnplåt, med utklippta och påritade ornament, målad i flera färger. Tvenne lejon hålla Carl XI:s namnchiffer, mellan lejonen tvenne korslagda flintlåspistoler. Skylten flankeras av tvenne gesäller iklädda trekantig hatt, syrtut, lång väst, kortbyxor och strumpor. (Nordiska Museet 19,331.) Fig. 1.
4. Sigillstamp, av mässing med handtag av trä. Runt kanten: Smede Embete Signete i Iönköping. I mitten ämbetets insignier: korslagda svärd och hjullåspistol, korslagda kniv och gaffel, sporrar, hjälm och kugghjul. Troligen smedämbetets första sigill från omkring 1643, senare använt av pistolmakareämbetet. Diam. 3,8 cm. (Länsmuseet, Jönköping, 9,169.)
5. Sigillstamp, av stål med handtag av trä. Runt kanten: "Pistolemakare Gesellers Sigill i Iönkiöping. D: 14: Julius: 1766: P: Blid-ström: A. Siöberg:". I mitten 2 korslagda pistoler under en krona hållen av tvenne lejon. Diam. 3 cm.
(Länsmuseet, Jönköping, 9,170.)
6. Ölkanna, av koppar med rikt driven och punsad dekor. Å ena sidan en oval sköld med tvenne korslagda pistoler under en krona, hållen av tvenne lejon. Å andra sidan en liknande krönt sköld, omgiven av rankornament, på skölden följande inskription: "DenNa Skienk Kanna Kåmmer Pistolerna Kar Geselle Lådan Till IönKiö Ping 1739". Höjd 47,5 cm. Största diam. 37 cm. (Nordiska Museet 77,313.) Fig. 4.
7. Skylt, (tak- eller nyckelskylt) av järnplåt, försedd med tvenne mindre skyltar, allt av järnbleck. Målad inskription: "P. A. Granberg Lådmästare." Den stora skyltens höjd 12 cm. Enligt uppgift från Pistol- och låssmedsämbetet i Huskvarna.
(Nordiska Museet 19,330.) Fig. 5.
8. Välkomma, pistolmakaregesällernas i Jönköping. Pokalformig med lock, rikt profilerad, av tenn. På locket en mansfigur med trekantig hatt hållande i vänster hand ett spjut av silver. Längs. buken 2 rader maskaroner med ringar i munnen. I den övre raden hänga 9 skyltar av silver, i den undre 8 mynt. Inskription längs randen: "Denna Välkomman Kommer Pistolemakare Geselle- Lådan Till. Jönkiöping Den 16 April Ano 1745." Få skyltarna stå: "B. P. S. M. 1706", "Josef Algren 1709", "M. S. S. Pilgren 1709", "Petter Bengtsson Mård d. 30 Maij 1737", "L. N. Biörkman d 10 Jan. 1743", "Andreas Rythen d. 2 Oct. 1749", "Lars Wahlbom den 8 October 1792". Två skyltar äro blanka. Skyltarna äro vackert ornerade i tidens stil och försedda med skråets kännetecken: två korslagda pistoler. Den nedre radens 8 mynt äro: 5 st. Carl XI:s 4 marker i silver 1688, 1692, 1693, 2 st. 1696, 2 st. Specieriksdalrar 1777 och 1782 samt en % Riksdaler Specie 1779, Gustav III. På spjutet, som kronfiguren håller i handen, står: "Lars Stenberg, Johannes Moberg Anno 1716". Pokalens totala höjd är 58 cm. och diam. 17,5 cm.
(Länsmuseet, Jönköping 11,619.) Försättsplansch.
9. Pistol, enligt uppgift gesällstycke, ursprungligen med flintlås, nu starkt omgjord. Beslag av mässing. Längd 39 cm.
(Nordiska Museet 19,322.)
10. Låda (koffert), senast använd till förvaring av pistolmakareämbetets handlingar, av furu, brunmålad, med enkla, svartmålade beslag av järn. Låses med 1 nyckel. Rektangulär med svagt välvt lock. Från 1800-talets förra del. Längd 56,5 cm., bredd 41,5 cm. och höjd 37 cm.
(Länsmuseet, Jönköping 9173.)
11. Låda av furu, grönmålad med enkla, svartmålade beslag av järn. Inskription: "Tillhör Pipfilare Embetet i Huskvarna År 1836.' (Huskvarna Hembygdsförening 309.)
12. Böcker och handlingar:
Pratocholla eller Thäncke, boock Thill Jönnekiöpingz Smede Ämbetz Låda.... 1643-1657. 1 band.
Mästarbok 1643-1702 (avskrift) 1 häfte.
Gesällordning 1643 (avskrift) 1 häfte.
Gesällordning 1662, 1 band.
Inskrivningsbok för gesäller och lärpojkar 1643-1694, 1 häfte. "Factorie-Embetets" protokoll och räkenskaper 1726-1732, 1 band. Pistolmakareämbetets protokoll 1717, 1 häfte.
Räkenskapsbok över Ämbets lådan 1683-1748, 1 band,
Huvudbok . 1704-1722, 1 „ Räkenskapsbok över Fattigmedel 1752-1843, 1 „
„ 1844-1866, 1 „
Gesäll-lådans kvartalsbok 1815-1855, 1 „
„ inkomster och utgifter 1815-1866, 1 band,
27 1715-1866, 1 „ Protokollsutdrag, memorialer och resolutioner 1643-1715, 1 band. Lösa handlingar från 1600-, 1700- och 1800-talen bestående av: Prästbetyg för lärpojkar, förordningar i avskrifter, memorial, protokollsutdrag, inlagor till rätten, utslag och resolutioner från rådhusrätten och K. Krigskollegium, förteckning på antagna lärjungar och gesäller, förteckning på dem som skola visa mästerstycken, inventarieförteckningar och auktionsprotokoll från 1800-talet, verser, krognotor m. m. från smedernas sammankomster m. m. En större samling handlingar rörande knipphammaren vid Dunkehalla o. s. v.
II. Stockmakarnas skråminnen.
13. Låda, enligt uppgift stockmakaregesällernas i Huskvarna från 1700-talets förra hälft, av furu, fanerad med masurbjörk m. m. Beslag av förgylld mässing. På framsidan ämbetets tecken: korslagda vinkelhake, passare, stämjärn och muskötkolv, inlagda i olika faner. I locket en mindre låda med plats för sparbössan (se nedan) . I underdelen en skjutlåda, som låses inifrån medelst en regel. Locket lyftes rakt upp och uppbäres då av 4 järntenar, låsbara med fjädrar. 8 små kulfötter. Insidan målad grönblå. Längd 73 cm., bredd 45 cm, och höjd 58 cm.
(Länsmuseet, Jönköping 1666.) Fig. 6.
14. Sparbössa, svarvad av masurbjörk med 1 graverat järnbeslag, samtidigt gångjärn och överfall för låset över locket. Diam. 16 cm., höjd 9,5 cm.
(Länsmuseet, Jönköping 1670.) Fig. 7.
15. Bägare, 2 st. av tenn, koniska, släta, med utvikt fot och bräm. Inskription längs under randen: "Däse: Bägare (Bägre) : Til: Hö-
rer: Ståke: Makare: Gesäle: Lårdan: Anno 1778." Stämplade med besiktningsstämpel (3 kronor inom sköld), Jönköpings stadsvapen, M (årsbokstav trol. 1770) samt MMD inom sköld (tenngjutare Martin Gustav Moberg.) Höjd och diameter resp. 17 X12 och 17,2 X 12,5 cm.
(Länsmuseet, Jönköping 1674. 1675.)
17. Klappholz, (åldermansklubba) av trä, 4-kantigt huvud och svarvat handtag. Huvudet prytt med låga 4-sidiga taggar (pyramider) omväxlande med släta, kvadratiska fält, målade i grönt, rött och vitt. Längd 68 cm. Troligen från 1600-talet. Har enligt uppgift tillhört stockmakareämbetet.
(Länsmuseet, Jönköping 1667.)
18. Ordförandeklubba, enligt uppgift förd av ort- eller oldgesällen. Huvudet 8-kantigt, "tunnformigt", skaft svarvat, troligen av björk. Märkt: L: H: 1758. Längd 20,4 cm., bredd (klubbhuvudets längd) 7,5 cm.
(Länsmuseet, Jönköping 1668.)
19. Sparbössa av bleckplåt, rund, konisk, med driven dekor. Höjd 9 cm., diam. 8,5 cm. 1700-talets mitt.
(Länsmuseet, Jönköping 1671.)
20. Bläckhorn, av horn. Koniskt, runt, att skruva i 3 delar. Höjd 14,2 cm., diam. 6 cm.
(Länsmuseet, Jönköping 1672.)
21. Bokpärmar till stockmakaregesällernas "Wålltaffel" av bokträ, med Fredrik I:s krönta namnskiffer samt LNB ANO 1748 inlagda i ljusare träslag. Längd 33 cm., bredd uppslagen 21,5 ,cm. (Lansmuseet, Jönköping 1673.)
22. Välkomma, stockmakaregesällernas, av tenn, pokalformig, rikt profilerad med nod på skaftet och två rader maskaroner med ringar för skyltar på bägaren. Mellan dessa rader på det släta fältet 5 st. ingjutna medaljer med "Fridericus Rex Svecias". samt konungens bild. Locket med mansfigur iklädd tidens dräkt med trekantig hatt, hållande i vänster hand en muskötstock, i höger hand en flagga av silver. Inskriptionen under mynningen: "Denna Wälkomman Kommer Stocke Makare Gesällerna Till Jönkiöping D. 19 Decembr 1744. Lådemästare M. Petter I. Mält. Lådemästare M. Lars Diibergh. Lådegesälln Jöns Hörning. Andreas Ekman. Petter Ruman. — Gvstav Ekeström Jonas Wtterström". På Krönfigurens flagga: "Hir ist einer Biichsen Schefter Gesäl. Vivat". I den övre raden hänga trenne skyltar av silver på vilka stå resp. "M. P. A. R. 1715 Denna skiölt förvaras everdlig åminnelse," "A. E. M. 1777" och "J. E. M. 1777 De två sista skyltarna utsirade i rokokostil. Stämplad med Jönköpings stads vapen samt års-
bokstav C. Höjd 59,5 cm. (utan lock 33,3 cm.), diam. 14,4 cm. (Nordiska Museet 81,102.) Försättsplansch.
23. Välkomma, enligt uppgift från stockmakaregesällskapet i Jönköping. Pokalformig, svarvad av trä med rik profilering, runt bägaren tvenne band av metall med öglor för upphängning av skyltar. 1700-talet.
(Nordiska Museet 81,103.) Fig. 7.
24. Bägare, av silver, konisk, slät med enkel dekor längs rand och fot. Ingraverad inskription under randen: "Denne tillkommer StåK-makare Gieselle Lådan A:o 1746 d. 27 October." Stämplad med Jönköpingsguldsmeden Carl Petter Tellanders stämplar samt årsbokstaven C. Höjd och diam. 6,3 cm.
(Nordiska Museet 39,423.) Fig. 8.
25. Sigillstamp, av mässing med svarvat träskaft. Inskription runt kanten: "Snidkare och Lådmakare. Sigil. In. Iönkiöping". I mitten inom en ram ämbetets insignier: hyvel, stämjärn, passare, vinkelhake, stickel samt pistol- och muskötstock. 1700-talets mitt. Diam. 3,9 cm.
(Länsmuseet, Jönköping 1669.)
26. Ölkanna av koppar med driven och punsad dekor, lik pistolmakaregesällernas, (se ovan fig. 4) ehuru enklare. Inskription: "Däna kannan tilhörer Stockmakare gesälelårdan som då war: bisittare A. Sandberg, L. M. A. Dalgren: L. G. N. Lindström. H. Lundblad. M. Sandberg. I. Sandqvist. År 1791, d. 29 Jan." Höjd 44 cm. Diam. 32,5 cm.
(Nordiska Museet 78,466.) Fig. 9.
27. Ölkanna av koppar, enkel, spannformig. Inskription: "Tillhör Stockmakare Embetet. I. Lindström, Ålderman. P. Oxelqvist. I. P. Ahlberg, C. Meurling. Bisettare 18 1/5 31. Höjd 35.5 cm., diam. 28,5 cm.
(Länsmuseet, Jönköping 3030.)
28. Böcker och handlingar:
Främlingsbok 1694--1856. 1 band.
Protokollsbok, stockmakareämbetets sammankomster 1709-1728. 1 band.
Protokollsbok, stockmakareämbetets sammankomster 1739-1835. 1 band.
Protokollsbok, stockmakareämbetets sammankomster 1839-1873. 1 band.
Protokollsbok, 1739-1740 (hft).
Gesällordning 1662.
Protokollsbok. Stockmakaregesällernas sammankomster 1715-1751. „ (1756) 1758
—1840.
Wålltaffel (1700-talets senare hälvt), 1 hft.
Artiklar och ordningar vid stockmakaregesäll-lådan, 1 hft.
Lösa handlingar. från 1700- och 1800-talen bestående av betyg för lärjungar, stadge- och räkenskapsutdrag samt handlingar från ämbetets upplösning och inventariernas skingrande 1873.
III. Från obekant ämbete under factoriet.
29. Låda, av furu, fanerad i ek med lister av masurbjörk, på gavlar. na 1 och på sidorna 2 upphöjda fält i alrot omgivna av svart listverk. I underdelen en skjutlåda, inifrån låsbar medelst en lodrät regel av järn. Öppnas genom att hela locket lyftes rätt upp, varvid det hålles upp av 4 järntenar, låsbara med fjädrar. Låses med 2 lås på baksidan och 1 lås på framsidan, vars nyckelhål döljas under det svarta listverket. 4 kulfötter. Beslag av förtennt järn. Längd 72 cm., bredd 46,5 cm, och höjd 58 cm. Enligt uppgift, som tyvärr icke nu kan bestyrkas, skall denna kista ha tillhört ett av ämbetena under factoriet.
(Länsmuseet, Jönköping.) Fig. 10.
*) Som en förklaring på alla dessa yrkesgrupper må här i korthet beskrivas, hur en dåtida musköt tillverkades: Av pipplåten (från Nora eller Lindes bergslag) hopvälldes pipan av pipvällaren, borraren borrade sedan loppet, beredaren och f ilaren gjorde pipan färdig utvändigt, låsmakaren förfärdigade låset, beslagmakaren alla beslag (det talas också om kratsmakare m. fl.). När så alla metalldelar voro färdiga skäftades bössan av stockmakaren. Pistol och Mu skötmakaren förenade ofta flera av de olika detaljerna inom själva metallarbetet. Han kunde också själv stocka sina vapen. Slutligen besiktigades och provsköts bössan av rustmästaren (beskjutnings- rustmästaren).